CARTA
y las noches se volvieron blancas
la primavera no llegó con sueño, aquí
al otro lado del golfo es la vigilia
más desnuda que nada
La redondez atizada de los abedules
La molienda de los pensamientos viaja
en la ancha estría de la calle: te escribo
desde la ciudad de las líneas
la manía despierta, líneas, líneas
borrachera se llaman los coches amarillos
bananos en fila sobre una especie de puestos
junto a la fachada
y las calles parecen ir derecho a las aguas: hay
una belleza silvestre
en los parques, tranquilos cuadrados
en medio de todo
Canales y negrura
azul de Neva así
líneas ebrias sobre el agua
puentes que bostezan
frentes descansan contra el gris celeste
y allí abajo, quizás
un arrecife
que se alarga hasta tu noche
y amarra
toda una ciudad, una
extraña Vineta
de campanilleo, cuerdas, rojas
heridas y una pena
abierta que era como pública
Katarina Frostenson- Suecia
Traducción: Víctor Rojas
*****
Din sömnlöshet gick in i mitt blod
och nätterna blev vita
våren kom inte med sömn, här
på den andra sidan viken är vakan
barare än något
Björkars kritade rundlar
Tankarnas malande far ut
i gatstreckens vida: jag skriver till dig
från linjernas stad
manin är vaken, linjer, linjer
rus heter bilarna gula
bananer i rad på ett slags ställningar
intill fasaden
och gatorna verkar gå rakt mot vattnen: det finns
en underbar vildvuxenhet
i parkerna, stilla fyrkanter
mitt i det hela
Kanaler och svärta
Nevas blå så
rusa linjer ut över vatten
broar som gapar
pannor vilar mot himlens grå
och därunder, kanske
ett rev
som sträcker sig ut mot din natt
och förbinder
en hel stad, ett
underligt Vineta
av klockklang, strängar, röda
sår och en öppen
sorg som var som allmän
*****
BREV
Din sömnlöshet gick in i mitt blod
och nätterna blev vita
våren kom inte med sömn, här
på den andra sidan viken är vakan
barare än något
Björkars kritade rundlar
Tankarnas malande far ut
i gatstreckens vida: jag skriver till dig
från linjernas stad
manin är vaken, linjer, linjer
rus heter bilarna gula
bananer i rad på ett slags ställningar
intill fasaden
och gatorna verkar gå rakt mot vattnen: det finns
en underbar vildvuxenhet
i parkerna, stilla fyrkanter
mitt i det hela
Kanaler och svärta
Nevas blå så
rusa linjer ut över vatten
broar som gapar
pannor vilar mot himlens grå
och därunder, kanske
ett rev
som sträcker sig ut mot din natt
och förbinder
en hel stad, ett
underligt Vineta
av klockklang, strängar, röda
sår och en öppen
sorg som var som allmän
Katarina Frostenson- Suecia
Katarina Frostenson nació en la ciudad de Estocolmo
el 5 marzo de 1953. Debutó en 1980, a la edad de 27 años, con el poemario
Rena Land (País Puro) y después de esto ha entregado a sus lectores
quince obras más. Es una destacada traductora de autores como H. Michaux,
Margarite Duras y Maurice Maeterlink. En 1992 fue elegida miembro de la Academia
Sueca, ocupando la silla 18 y convirtiéndose de esta forma en la quinta mujer y
la segunda más joven en dicha institución. Su poesía es
hermética, una energía subterránea, que es un deseo intenso de querer ser, de
hacer brotar la voz de lo profundo de la tierra. Es el ansía que se convierte en
maravilloso juego de palabras e imágenes.
Fuentes de Documentación
4 comentarios:
Poesía de alto vuelo, como es habitual en tu espacio.
Un abrazo Ana y felicitaciones a Katarina.
Belo, muito belo!...
Beijo meu
Gracias, Taty, por tus palabras.
Un beso muy grande
Ana
Obrigada, Lidia:
Beijos
Ana
Publicar un comentario